Kortdag idag och peppen över löpningen finns faktiskt kvar.
Dock ska jag först hinna med en cykeltur till affären, sen hem och sen ut och springa.
Velar fortfarande om det är en bra ide med tanke på att jag vill vara med och springa milen imorgon, men vet ni vad? Någon gång ska även jag komma ut ur den förbannade bekvämlighetszonen som alla pratar om.
Min kropp borde klara av milen två dagar efter varandra. Jag borde kunna pressa mig på milen ikväll lite hårdare än de andra gångerna då jag endast vart överlycklig för att jag tagit mig runt.
Vet ni hur jag försöker tänka?
Att ju högre fart jag håller, desto fler metrar kommer ligga bakom mig och desto fortare kommer jag i mål och blir av med löpningen. Bra tänk va?
Jag ler lite för mig själv. Nu försöker jag motivera mig till att förbättra tiden på milen och att jag ska springa den två gånger dagarna efter varandra (så många gånger har jag faktiskt egentligen inte tagit mig runt milen) och för bara några veckor sen satt jag här och försökte peppa mig själv till att springa längre än min bekväma 5km-sträcka.
Är det inte de här som är så häftigt med kroppen? Att man kan pressa den på det här sättet, att man kan utmana den och att den tackar, tar emot och förbättrar och utvecklar sig?
Jag tror att det är otroligt sunt för kroppen att kunna ta sig runt en mil. jag tror det är sunt för psyket att sträva mot bättre tider då man behöver förbättringar för att vilja pressa sig själv lite extra.
Jag försöker ta till mig mottot: " Du blir bra på det du tränar på"
Jag vill ju klara milen utan problem. jag vill att den ska vara enkel för mig att ta mig runt och att jag inte ska känna att jag behöver en veckas återhämtning. Man kan alltid göra milen till en utmaning genom att pressa tiden. Men någonstans vill jag bli den där löparen som ser milen lika mycket som söndagsnöje som tävling.
En vacker dag kommer det att bli så. Kanske redan under den här sommaren?
Jag ska nöta milen, tro mig. Otroligt många gånger ska jag nöta den, tills jag kan den, orkar den och springer den på snabbare tid än ni kan tänka er.
Tjejmilen 1 september. Målet på milen? Återkommer om det. Men fasiken vad jag ska träna till den, bara för att ha ett konkret mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar